Julen 1918 är nu ett minne blott. Den har även i denna lilla vrå av världen förflutit lugnt och fridfullt. Inga störande upptåg hava förmärkts. Det enda i andligt gott, som den bjudit på, har varit gudstjänsterna i kyrkan och hava också dessa i de flästa fall varit talrikt besökta.
Det elektriska ljuset, som vi förut med all säkerhet väntat till julen, blev också en grusad förhoppning, men jag tror ändå att det ej var mörkt i något hem under de förflutna hälgerna. Vi hoppas ännu att i en snar framtid fa börja använda det så mycket efterlängtade "lyset", som det allmänt kallas. Men vi äro så vana vid att få vänta på de företag, som skola vara oss till nytta att vi ej taga besvikelserna så hårt. Det är ju inte att undra på att man blir grym, när man ser och hör, att företag som påbörjats långt efter den tid, då vårt belysningsarbete påbörjats, äro färdiga och tagna i bruk. Om det hade nedlagts litet mera fart i arbete av dem, som ha haft med saken att föra, så kanske vi ej behövt vänta så länge.
Under den gångna sommaren, eller närmare bestämt under augusti månad, hölls här i Tavelsjö en föreläsningsserie av lärovärksadjunkt C. Cederblad. Hr Cederblads föreläsningar mottogs med det största inträsse utav en del bildningstörstande befolkning. Efter den sista föreläsningen tillsattes en komité, som fick i uppdrag att arbeta för bildandet av en föreläsningsförening härstädes. Komitén bestod av följande personer: komminister Y. G. S. Levander, folkskollärarinnan Lydia Gutke, nämndeman Nils Karlsson, fjärdingsman C. M. Holmgren, samtliga i Tavelsjö, samt hr Gustav Sandberg, Varmvattnet, Helmer Andersson, Rödåliden och Hilmer Eriksson, Västeråå. Komiténs sammansättning gav hopp om det bästa resultat, men av dess arbete har intet synts till, kanske har den ännu inte påbörjat sitt uppdrag. Önskligt vore ändock om komitén började sitt arbete med det första.
Det kommunala inträsset i denna del av Umeå socken är det synnerligen bedrövligt med. Under de senaste fäm åren har säkerligen ingen kommunalstämma å Backen vart i besökt av någon enda Tavelsjöbo. Man tager allting som man får det, men så blir väl också denna del av socknen behandlad som ett styvbarn. Det går icke att få till stånd ens så mycket som ett litet begravningskapell på härvarande kyrkogård. Om det än rägnar eller snöar, så att man ej vill skicka ut en hund, så måste präst och allmänhet förrätta jordfästningen under bar himmel. Så pass som ett litet brädskjul kunde man väl få göra anspråk på, men när ingen opponerar sig så är ju allt bra. Därför vore det av största vikt att inrätta kommunalfullmäktige i Umeå socken. Enligt den nu antagna författningen torde ju också detta önskemål förvärldigas. Och då kanske denna del av socknen i någon mån finge sina inträssen och önskemål tillgodosedda.
Varför icke låta härvarande komminister en dag i varje vecka öppna en pastorsexpedition, så att befolkningen tillhörande Tavelsjö kapellag ej behöva göra de besvärliga resorna ner till Backen, särskilt när det gäller lysningar o.d. Vad har befolkningen för nytta av att dessa avkunnas på Backen. Få väl nu se om det är några fler, som tycka att dessa önskemål borde drivas igenom.
Vad som i värkligheten borde göras, det är att Tavelsjö med de norr om denna by liggande byarna samt de närmaste i söder liggande byarna begärde ett utträde ur Umeå landsförsamling. Nog kanske skatterna blevo högre men man droge då också nytta av dessa. Skatterna äro ju också nu så höga, att vi väl borde ha något gott av den. Denna nu omnämnda delning av den nu stora Umeå socken skulle medföra att utvecklingen i dess helhet både i norr och söder bleve ställd på ett högre stadium.
Hieronymus
