Kategori: Hieronymus brev

Kung Bores verkliga intåg låter vänta på sig. En kyligare och mera pålitlig väderlek har dock börjat göra sig gällande. Från åkrarna ha de sista skylama och hässjorna kommit in, i många fall mera hopfrusna än torra. Den bedrövliga anblicken, av en skörd som stått ute ända in i november har därmed kommit bort och man har endast i minnet kvar alla de besvärligheter denna sommar haft med sig.

De mindre sjöarna äro isbelagda sedan en vecka tillbaka, och utgöra f.n. under kvällarna samlingsplatsen för barn och ungdom, som roa sig med skridskoåkning. Stora Tavelsjön har ännu trotsat kölden och dess vågor gnaga skoningslöst på de isbildningar, som uppstå vid stränderna. Kanske det är på sin plats att giva ett varningsord till dem, som beträda de frusna sjöarna: se upp för de svaga isarna. Föret på våra vägar är allt annat än idealiskt i dessa dagar. Upplöjda och sönderkörda under den våta hösten ha de nu tillfrusit och likna mera en plöjd och tillfrusen åker än en väg.

<Sala-Pelle> som under den gångna sommaren och hösten så mycket låtit tala om sig, och om vilken förhastade rykten, även förmält, att han varit synlig i våra trakter, har nu äntligen fastnat i polisens garn. Mången med en kanske alltför livlig fantasi, drog nog ett lättnadens andetag, när de sågo meddelandet, därom. Många, särskilt kvinnor, ha de sista månaderna, i varje stackars landsvägsriddare sett den fruktade förbrytaren, och rykten ha cirkulerat att han varit synlig här och där, försedd med så och så många revolvrar. Barnen ha särskilt glatts över hans infångande, och med intresserade blickar skådat hans konterfej i denna tidning ovanför Kaspers hjältedikt om "Sara-Perre", som han i mången barnamun fått heta.

Det ideella föreningslivet här befinner sig i ett synnerligen beklagansvärt tillstånd. Blåbandsföreningen har, kan man gott säga, gått ur tiden, ty under de sista två åren har intet möte hållits. Instundande 24 november ha vi dock ett föredrag för denna förenings räkning. Den gamle och välkände blåbandsveteranen, predikanten C.W. Borg, håller nämligen då ett evangeliskt nykterhetsföredrag i folkskolan.

Det är att hoppas på tillslutning från både gammal och ung, så att kanske om möjligt föreningen lever upp igen. Dess vila har nu varit så pass långvarig, att den borde kunna gripa verket av med nya krafter.

Hade även tänkt säga några ord i en så mörk fråga som belysningen i vår kyrka. Det elektriska ljuset såsom det nu är indraget, får man väl kalla provisoriskt, ty det upplyser endast taket och ett tomrum närmast under detta. Nere i kyrkan kan man ej se orden i en psalmbok eller dylikt. De elektriska lamporna borde sänkas betydligt så skulle det strax bli ljusare. Dessutom är det kanske på tiden att starta en insamling till en ny ljuskronefond, och på samma gång se till, att de insamlade medlen ej komma lika osäkert och mörkt till som förra gången.

Kom just att tänka .på att om dessa mina ord i denna sak skulle hava samma verkan, som en gång för en längre tid tillbaka, då en också att ge en mindre riklig skörd, ty även här har regnet gjort sitt till. På grund av de dåliga skörderesultaten torde nog många gå en mindre ljus vinter till mötes. Visserligen är det ju gott om mat, men det behöves pengar för att kunna köpa den. Bleve det bara gott om förtjänster till vintern vore ju saken i någon mån klarad.

Lingonen förekomma ganska rikligt denna höst. Hade det varit kristidens höga priser, skulle det ha blivit liv i skogarna.

Den rikliga nederbörden och det höga vattenståndet gör, att årets höstplöjning i hög grad försvårats. Finge man ha torrväder en längre tid vore ju detta ej så svårt och man får väl hoppas att man får en vacker höst efter en dålig sommar.

Av jägare har berättats, att tillgången på vilt är beträffande skogsfågel medelmåttig, hararna äro ej heller så få, men ung­hararna äro små, beroende kanske på den sena och kalla våren och våta sommaren. Hieronymus

Mulen himmel och kall blåst gör att varje människa tycks frysa och finna det bäst vid den egna härden där kanske en härlig stockvedsbrasa flammar. Den milda och vackra höst, som nog mången väntat sig efter den kalla sommaren, tyckes utebli. Nog för att det varit både önskvärt och behövligt att hösten blivit vacker, men man får ju allt finna sig i vad det än blir.

Skörderesultatet kan i det stora hela betecknas som synnerligen klent. En del bönder ha påbörjat tröskningsarbetet och enligt deras egna utsagor kommer årets korn skörd att, som beräknat är, bliva synnerligen usel. Endast det bästa torde vara dugligt till utsäde, någon folkföda är ej att beräkna.

Så hade jag tänkt säga några ord om en del missförhållanden här i byn. Skall då till att börja med nämna några ord som vår begravningsplats. Ett länge känt behov och en sak som vore lätt att avhjälpa, blott viljan vore god, är att få ett litet begravningskapell. Som det nu är, måste ju den tjänstgörande präst och församling stå under bar himmel den tid begravningsakten pågår. Detta går ju ganska bra när vädret är vackert, men när det regnar eller snöar är det ganska otrevligt. Ett litet begravningskapell blir väl ej så dyrbart för församlingen, och i värsta fall kunde ju den kringliggande befolkningen bidraga med både virke och arbete. Vi äro ju så vana vid att bidraga på frivillighetens väg när det gäller att avhjälpa kommunens bristande skyldigheter. Dessutom håller staketet kring kyrkogården på att behöva en reparation, och denna bleve ej heller så dyrbar om den gjordes innan staketet måste ersättas med ett nytt. Ingenting ser väl ödsligare ut, än när det börjar se förfallet ut kring en kyrkogård. Skulle till äventyr någon av de ledande i Umeå socken läsa dessa rader, vore det tacksamt om han kunde föra saken vidare, så att kanske i sinom tid en ändring åstadkommes. Vi, som bygga och bo i denna landsända, fa i lika stor grad betala skatt till kyrka och kommun, som de som ha sina bopålar vid församlingens moderkyrka. Varför skola vi då ej ha samma rättigheter när det är fråga om en liten reparation eller nybyggnad.

Hieronymus

>Sen blev det mörkt om hösten, och stormade på hav, och stum blev fåglarösten, och blomstren föllo av. Så sjunger skalden Zakarias Topelius i sin dikt >Årstiderna> och dessa strofer runno mig just i minnet när jag skulle börja detta brev. Samtidigt kom jag även att tänka på skalden K.F. Dahlgrens något mera seriösa dikt: >Hösten är kommen, hör stormarna gny! Svanen tar avsked och svalorna fly, blomman har bäddat i mossan sin grav, vågorna brusa på villande hav> - Dessa båda dikter måla ju så väl denna årens tid, ty efter en sommar som mest liknat en höst har dock den verkliga hösten tagit vid. Av den fägring sommaren bjudit på återstår ej mycket i dessa dagar. Löven gulna och sopas av stormarna vårdslöst omkring, förgäves söker man efter en markens blomma. Endast rönnarna prunka i en röd färg från de rikliga mängder bär som tynga grenarna. Nätterna äro mörka och hela naturen bereder sig för kung Bores intåg.

Trots detta synes dock hösten bjuda på bättre väder än vad sommaren gjort. Regnandet som räckt både länge och väl synes ju nu ha upphört, och efterträtts av ett synnerligen välbehövligt torrväder. Man blir nästan tvingad att tro på att gamla märken stå sig ibland, ty i och med att de >sju veckorna> toga slut var det även slut med regn. För att finna en like till den gångna sommarens rika nederbörd får man gå ej mindre än 72 år tillbaka i tiden. Sommaren 1852 berättas ha varit ungefär likadan, men det är ju få personer som minnas den. Brevskrivarens farfar, som är några och åttio år har dock dragit sig till minnes denna sommar och förtäljt, huruledes man även då fick hava höhässjorna ute till hösten, mycket hö ruttnade också ned fastän man på sina håll försökte det medlet, att ovanpå höhässjorna breda ut näver som skulle motstå det ihållande regnandet. Detta års skörd skulle också hava varit synnerligen dålig och i ringa värde till människoföda.

Under de sista torrvädersdagarna hava hässjorna kommit bort från åkrarna och i stället ersatts med grönfoderhässjor och skylar. Skördearbetet har den gångna veckan bedrivits ganska intensivt och en stor del är redan undanstökat. Genom nattfroster och en hastigt utbredd sjukdom på kornet har det Mena skörderesultatet ytterligare nedsatts. Att tänka på att kunna utvinna något av årets skörd till människoföda är ej lönt. Man torde få vara glad om det bästa är gott nog till utsäde, en del kornåkrar hava även skördats som grönfoder. Halmen är ju grön och av ypperlig beskaffenhet, bara man finge en riktig torka åt den.

Potatissjukan har börjat yppa sig ganska allmänt och en del potatisland, allrahelst de som äro belägna på sur och tung jord, torde komma att ge en klen avkastning. Rotfrukterna komma också att ge en mindre riklig skörd, ty även här har regnet gjort sitt till.

På grund av de dåliga skörderesultaten torde nog många gå en mindre ljus vinter till mötes. Visserligen är det ju gott om mat, men det behöves pengar för att kunna köpa den. Bleve det bara gott om förtjänster till vintern vore ju saken i någon mån klarad.

Lingonen förekomma ganska rikligt denna höst. Hade det varit kristidens höga priser, skulle det ha blivit liv i skogarna.

Den rikliga nederbörden och det höga vattenståndet gör, att årets höstplöjning i hög grad försvårats. Finge man ha torrväder en längre tid vore ju detta ej så svårt och man får väl hoppas att man får en vacker höst efter en dålig sommar.

Av jägare har berättats, att tillgången på vilt är beträffande skogsfågel medelmåttig, hararna äro ej heller så få, men ung­hararna äro små, beroende kanske på den sena och kalla våren och våta sommaren.

Hieronymus

22 juli 1923

<Människan spår, men gud rår>, detta gamla ordspråk besannar sig rätt ofta. Ett nytt bevis därpå, ser man ju nu dagligen i växtligheten. Den starka värme som kom efter den kalla försommaren, har gjort att det blev fart i växtligheten. Dessutom har ju regn kommit i behaglig tid. Dessa gynnsamma väderleksförhållanden ha gjort, att årets skördeutsikter ljusnat, något som man knappt vågade hoppas under den kalla tiden.

Vårsådden synes ganska tillfredsställande särskilt på sand- och myrjord. Även på tyngre jordmån, där sådden ej verkställdes för tidigt, lovar det att bli god skörd. Blir det blott värme i fortsättningen och en längre tid fram på hösten, har man att hoppas på en relativt god skörd.

Slotterarbetet torde ganska allmänt taga sin början denna vecka. Det är ju ändå betydligt senare än vanligt. De spådomar om en fasligt klen höskörd, som man hörde vid midsommartiden, komma lyckligtvis ej att besannas. Det härliga vädret har gjort, att gräset vuxit, så det formligen kunnat höras. Därför torde årets höskörd ej komma att stå fjolårets långt efter. Första årets vallar komma ju att ge en ej alltför riklig avkastning, beroende på fjolårets myckna liggsäd, men på de äldre vallarna ser det lovande ut. Kvaliteten synes vara den allra bästa. Särskilt klövern har gått upp med fart. Blir det blott prima bärgningsväder, har man all anledning känna sig nöjd.

Av blomningen att döma synes årets bärskörd också bliva riklig, men den blir mycket försenad. Vid denna tid i juli har man ju förr kunnat hitta mogna blåbär, men nu är det bara grönkart.

De senaste veckorna har en livlig virkestransport ägt rum efter våra vägar. En hel del virke från de många olika sågplatserna häruppe har nedforslats till Umeå eller dess närhet. Förtjänsten av virkestransport är ju nu ej så hög som under krisåren, men ändå ej att förakta. Många, som äro nödsakade att se sig om efter extraförtjänster, kunna med denna virkeskörning få ett ej föraktligt tillskott i hushållskassan.

Denna sommar har en hel del av befolkningen i våra trakter kommit på den i&n att under helgerna anordna kortare och längre utflykter, än till den ena och än till den andra platsen i vårt län. Man har slagit sig samman en 15 stycken och placerat sig i en lastbil, och så har man rest ut och beskådat landet. Resorna med lastbilen som fortskaffningsmedel ställa sig ju synnerligen billiga. Bilarna ha ju nu alldeles undanträngt Brunte och trillan. Är det fråga om en finare skjuts, är det ju endast bil, som går an. Den nutida tekniken har gjort, att både hästar och folk har det bättre än förr.

Hieronymus

Den så mycket efterlängtade värmen synes nu ändock ha kommit. Dagarna äro ju nu varma och vackra och även nätterna, som i de flesta fall hittills hållit låg temperatur. Hade värmen uteblivit ytterligare någon tid, hade årets skörd med säkerhet äventyrats. Ännu är det ju alldeles för tidigt att uttala sig, men man har då i någon mån med den inträdande värmen återfått hoppet om en skörd, detta hopp som hos många av bönderna nära nog hade försvunnit. Ett villkor är ju förstås att hösten och kylan uteblir tills i slutet av september, detta för att årets sådd skall kunna ge mogna skördar, ty årets vårsådd är ju i högsta grad försenad och behöver för den skull en blid höst.

Ingen person här kan minnas en sådan kall och otrevlig försommar som denna. Vid midsommartiden var det nära nog ingenting som kunde låta en ana att det verkligen var midsommar. Lövet var inte ens fullvuxet, och ra voro de blommor som prydde den gröna marken; endast häggarna stodo som vitskrudade brudar.

Det är väl kanske för sent att nu nämna något om midsommarhelgen här, men blott några ord. Den förflöt i all stillhet. Midsommarvakorna firades nog av de flesta hemma i sängen, där man väl rullade in sig i filtar och täcken. En del trotsade ju kylan och vistades ute i Guds fria men kalla natur, men det var nog mest ungdomen som vågade detta. Den danslystna delen av ungdomen trådde förstås dansen efter bälgaspelets och fiolens muntra melodier.

Vår by har i dessa dagar mottagit en del sommargäster, som sökt sig hit för att vistas i denna natursköna trakt för längre eller kortare tid under sommaren. Umeå barnens dagsförenings barnkoloni anlände i förra veckan för en sex veckors vistelse på sin vanliga sommarplats hos änkefru Israelsson. Barnens antal uppgår till 53, och man kan ej annat än lyckönska dessa små, de flesta med bleka kinder, att få komma ut till detta friska och natursköna hem, ut från dammet och skuggorna, i stadens gator och gränder. Säkert är att många skola ra röda kinder och brunt ansikte under ,den tid de vistas här, ty här få de inandas en härlig luft och ligga och svalka sig i Tavelsj öns vatten.

Det av »Kristliga-föreningen för unga kvinnor» anordnade sommarlägret för unga flickor, här i byn, mottog sina sommargäster i lördags. Lägret är förlagt till hemmansägaren Johan Petterssons gård och antalet inkvarterade är omkring 30-talet. Sommarlägret räcker under 10 dagars tid.

Utan någon som helst överdrift kan man påstå, att Tavelsjö är en av de härligaste och mest natursköna byar vårt landskap kan uppvisa. Detta är icke blott ett invånarnas egenkära påstående, utan en främling må komma från vilken trakt som helst, så är detta hans enstämmiga utlåtande. Därför, den som ej ännu sett vår by kan gärna ta sig en lusttur hit, och ett är visst, han skall ej behöva ångra resan.

En viss sjukdom som tidvis brukar uppträda här i vår trakt och då kräva flera offer ungefär samtidigt (inte dödsoffer) är »giftassjukan». Under midsommarhelgen sammanvigdes tre par, och nu är det ytterligare två par som instundande helg knyta hymens band.

Under den sistförflutna veckan har vår by besökts av en zigenarfamilj, som slog ned med sitt tält i mitten av byn. Mannen utövar kopparslagarens yrke och kvinnan är begåvad med den förnämliga förmågan att kunna förutsäga en människas blivande livsförhållanden genom att använda sig av en kortlek eller en del andra tricks. Hennes siareförmåga lär dock vara föga framstående, men hennes begär efter klingade mynt desto större, och man har all anledning att varna befolkningen på de platser detta värda herrskap besöker att inte allt för reflektionslöst gynna hennes spåarekonst.

Hieronymus