På söndagskvällen den 4 mars 1821 hade soldaterna Hindrik Åberg - Pilk och Fredrik Strid besökt bonden Jon Persson. Sannorlikt hade där etablerats ett fyllkalas - i varje fall tillräckligt för att deltagarna skulle bli bråkiga. Då sedermera bonden Olof Rönnberg kommit dit startade ett gräl, vilket Åberg tycks ha varit upphov till.

Denne ansågs sig inte ha utfått alla sina rättigheter som soldat av Rönnberg, som var hans rotebonde. Åberg blev slutligen så vild att han började vifta med bajonetten och förklarade att om han inte hade haft Rönnberg i fält skulle han ha stuckit bajonetten genom honom. Till slut hade han fattat tag i Rönnberg och kastat honom i sängen där han hållit honom till dess en annan närvarande, Matts Jansson befriat Rönnberg.

Genom Janssons mellankomst hade Rönnberg fått ett kvarter brännvin, som han supit upp. Strid tog ingen annan del i bråket än att han såg ilsken ut och “skar tänder”.

Husbonden Jon Persson uppmanade de båda vilda sällarna att avlägsna sig, vilket de till sist gjorde. Rönnberg stannade kvar en timmes tid, varpå han gick mot dörren sägandes : “Jesus hjälp mig i denna natt !”

Hans onda aningar skulle sedan komma att gå i uppfyllelse .

Antagonisterna Åberg och Strid hade lagt sig i försåt - om inte just i avsikt att döda Rönnberg - så åtminstone att ge honom ett ordentligt kokstryk.

Vid avlägsnandet från Perssons gård hade Åberg och Strid bytt huvudbonader, möjligen för att förvilla begreppen på den de ämnade anfalla, då Åberg av allt att döma var klädd i uniform.

Uppsåtet lyckades också ty Rönnberg sade efter misshandeln att det var Strid som var banemannen. Åberg och Strid begav sig, som sagt iväg ett stycke från Perssons gård och fattade posto vid en grind där de väntade en stund på Rönnberg, som dock dröjde.

De överenskom sedan om att söka sig närmare Rönnbergs gård där de gömde sig bakom en smedja. Strax därefter hade Rönnberg kommit gående. Åberg rusade då fram och snart var grälet i full gång. Åberg fattade tag i motståndarens krage i avsikt att kasta omkull honom. Rönnberg försvarade sig men föll slutligen omkull och blev därefter illa slagen av Åberg, vilken som tillhygge använde sin bajonett, varmed han slog Rönnberg i huvudet.

Strid hade enligt egen uppgift stått på några famnars avstånd och åsett slagsmålet. Då Åberg slutligen hoppat upp på Rönnbergs bröst och trampat på honom, hade Strid sökt ingripa, men Åberg hade hotat honom med bajonetten.

Därefter hade de båda avlägsnat sig.

Strid hade tyckt sig se att Rönnberg försökt resa sig efter misshandeln, men icke sett om detta lyckats. Ogärningen upptäcktes vid 2 - tiden på natten då två av Rönnbergs döttrar hade “hört Qvidan och därom tillsagt deras moder”. Rönnbergs hustru hade då gått ut och anträffat sin man vid brunnen på gården ca 70 alnar från det ställe där han blivit slagen.

Han var ännu vid liv, men ytterst medtagen och båda händerna var förfrusna. Kvinnan skickade bud till närmaste grannen, Anders Olofsson och soldaten Åberg (??) d.v.s. gärningsmannen, vilka införde Rönnberg i hans hus. Några timmar senare avled Rönnberg sedan han , som tidigare nämnts, yttrat att Strid var banemannen.

Då här tydligen förelåg ett mord, sändes bud till kronolänsman Abraham Burström, som infann sig för att utreda vem som förövat den grymma misshandeln.

Härvid omvittnades först vad Rönnberg sagt om vem som var banemannen och följden blev att Strid häktades. Till häktningen bidrog även att länsmannen påträffat blodspår på Strids kläder och kappsäck. Strid nekade emellertid till att han utfört mordgärningen.

På morgonen hade Strid begärt samtal med länsmannen och då om händelsen lämnat i stort samma uppgifter som ovan relaterats.

Länsmannen lät därför häkta även Åberg. Den 23 i samma månad hölls mål varvid de häktade rannsakades. Åberg hade efter “något nekande” medgivit att han begått mordet.

Provinsialläkaren A.J Carlsten i Umeå hade besiktigat den mördades kropp och därvid funnit 15 sår i huvudet, tillfogade genom slag med bajonett. Dessutom hade Åberg då han hoppat upp på Rönnberg bröst brutit fem revben, vilkas spetsar hade trängt ner och skadat lungan. Brösthålan var fylld med blod och sistnämnda skador fastslogs som dödsorsak.

Sedan de båda anklagade, som redan anfört, erkänt sin skuld i det skedda och en del vittnen intygat att gammalt groll varit rådande mellan den döde och banemannen, yrkade åklagaren dödsstraff på Åberg och att rätten beträffande Strid måtte rätta straffet efter brottet.

På andra rannsakningsdagen avkunnade rätten utslag. Åberg dömdes härvid enligt 12 kapitlet 1:a paragrafen i missgärningsbalken “för högst våldsamma och omänskeliga medfart” han låtit komma över Rönnberg varav denne avlidit, att halshuggas och steglas.

Hindrik Åberg Pilk avrättades den 8 Maj 1822 vid gamla sockenvägen på Lappvattsheden medelst halshuggning.

Vid avrättningen var en grav uppgrävd under strupstocken. Det uppges att när den dömde lade sig på strupstocken blev han religiös och sjöng med hög röst psalmen “I kristi sår jag somnar in” Han hann inte sjunga den till slut förrän hans huvud rullade i graven. Hur det gick för Strid är obekant, men möjligen ändrades hans straff till förmån för häradsrättens utslag - d.v.s. spöstraff samt att därefter sitta på fästning.