Christer Vilhelmsson, Adriaan De Jong, Kjell-Åke Johansson, Lena Alwerud, Jerker Pettersson (skymd) och Rolf Appelblad.
Måndagen den 25 april trotsade ett tjugo nyfikna snöovädret och kom till Tavelsjö Hembygdsförenings Storspovskväll för att lära sig mer om Västerbottens landskapsdjur storspoven.
Kvällen inleddes i församlingsgården där Adriaan De Jong, SLU som forskat på storspovar berättade om storspovens levnadsbetingelser. Storspovarna kommer till oss runt den 20 april varje år, för att häcka. Den övriga tiden på året håller dom till i Skottland eller England.
Storspovarna lever i flock all tid utom vid häckningen, och därför är det naturligt för dom att samlas för nattvila på en plats där dom lätt kan se annalkande faror. Anders Enetjärn och Christer Vilhelmsson har med kikare räknat in bortåt 300 fåglar i samma flock på Tavelsjöns is. På dagtid söker dom sig sedan ut på lämpliga häckningsplatser. Sedan dom byggt sina enkla bon på vall- eller kornåkrar, lägger dom sina ägg (2-4 st.) och för att ruva. Längre fram på sommaren när äggen kläckts, och försörjningsmöjligheterna ofta blivit sämre lämnar honan familjen, och litar på att hanen klarar att föda upp ungarna, och ta dom med sig på den första långflygningen till deras normala vistelseorter i Skottland eller England.
En vanlig uppfattning är att antalet storspovar minskat, och även om detta inte är vetenskapligt bekräftat så finns ett antal faktorer som åtminstone delvis kan förklara detta. Jordbrukets förändring till större skiften med mera ensidig gröda och färre öppna diken, större maskiner och inte minst tidigare första skörd av gräs bidrar säkert till färre lyckade häckningar.
Kvällen avslutades med en exkursion i snöovädret för att om möjligt få se storspovarnas nattsamling på Tavelsjön is. Trots dåligt väder räknades - med hjälp av kikare - 9 st. spovar som samlats på isen. Även om det bara var en liten grupp så blev storspovarnas sovplats bekräftad.
Text och foto: Hans-Göran Olofsson
