Våren, denna härliga årstid, som på ett säreget sätt har förmåga att fängsla människans sinne, har ju även gjort sitt intåg i våra bygder. Något synnerligen härligt vårväder kan man dock ej tala om fn., de sista snödrivorna synas skola räcka både väl och länge, och ännu ligger isarna kvar på sjöarna. Dagarna äro gråa och kyliga och likna i viss mån fjolårets vårväder. Luften är liksom laddad av snö och hagel, men det har svårt för att bli urladdningar, som nog vore av nöden för att det skulle kunna bli vackrare väder. Om det bleve en riklig nederbörd med det snaraste skulle det nog bliva bättre värme sedan, detta är ju allas tal och önskan.
Någon vårflod har ej gjort sig gällande denna vår, snömängden var ju ringa och snösmältningen gick långsamt, och dessutom har det synts som om marken skulle ha supit åt sig en stor del av vattnet.
Vårbruket har ännu ej tagit någon fart, endast på myrjord där man i många fall är nödsakad köra medan kälen är kvar. Vårbruket är synnerligen arbetsamt denna vår, emedan fjolhöstens otjänliga väderlek gjorde, att höstkörningen ej kunde verkställas i full omfattning. Ett önskemål som varje dag går från varje bondes hjärta är, att den stundande sommarens skörd måtte bliva god och riklig. Ty många mindre jordbrukare ha nog under den gångna vintern fått erfara, vad ett dåligt skördeår har för följder med sig. Sommaren är nog också efterlängtad av många, som ha att dras med foderbrist. Priserna på hö och halm äro ju höga i förhållande till penningknappheten, och dessutom är det ytterst få som ha något att sälja.
För att detta brev ej enbart må bli en klagovisa över kall och sen vår, arbetsamt vårbruk och foderbrist, skall jag omtala några glädjande nyheter. Manskören >Sjung, Sjung> har åter gripits av sångarlusta. Kören, som under fjolåret legat nere med sin verksamhet, har under den gångna vintern och våren legat i med övningar, och nu har hr Åberg, körens energiske ledare, en sångarskara på ett dussin och torde de under sommarens lopp komma att glädja åtskilliga orter med sin sång. Kören har ju alltid haft gott rykte om sig, och någon förändring har det nog nu ej heller blivit.
Tavelsjö blåbandsförening, som lik en ny fågel Fenix stått upp ur gruset, firar den årligen återkommande <Blåbandisternas dag> söndagen den 1 juni, genom anordnandet av en större fest i Varmvattnets skola. Tavelsjö-sångarna ha lovat medverka och blir det dessutom många andra trevligheter. Hoppas att tillslutningen blir stor. Nämnda förening har till ombud vid Västerbottens blåbandsförbundets 20-de årskonferens i Umeå den 13, 14, och 15 instundande juni valt herr Helge Olsson som ersättare.
Måndagen den 19 dennes hölls missionsföredrag i kyrkan av • Luleå stifts missionsutskotts ombud, förre folkskolläraren P. Th. Stenberg. Efter det gedigna föredraget framlade komminister Levander ett spörsmål, som jag skulle ha lust att yttra mig litet om. Det gäller nämligen organiserandet av missionsarbetet inom Umeå landsförsamling. Förslaget att bilda en Umeå sockens missionskretsförening, vilken skulle bestå av församlingens präster och deras fruar samt ett ombud från varje missionskrets, är ju kanske ett utmärkt sätt. Dessutom skulle det bildas sju missionskretsar inom församlingen, tre i södra delen, tre i norra delen och en vid sockenkyrkan. På så sätt skulle de redan befintliga syföreningarna genom organisationen stärkas och utvidgas. Dessa förslag till organisation av missionsarbetet äro ju behövliga och skulle i icke ringa mån bidra till höjandet av missionsintresset. I en snar framtid torde möten anordnas för dryftandet av denna fråga och det är att hoppas att förslaget vinner gehör hos församlingsborna i varje by.
Arbetet inom missionskretsarna skulle dock ställas litet annorlunda än vad nu är fallet inom en del syföreningar. Tänker nu närmast på förhållandena inom Tavelsjö by. Syföreningsarbetet har ju här pågått i femton års tid, men mötena ha varit mycket oregelbundna och dessutom har icke ens hälften av byns familjer deltagit. Därmed vill jag icke ha sagt, att de som ej deltagit, saknat missionsintresse, ty vid missions-auktionerna har man sett att detta är allmänt. Varför icke ordna det så, att man under hösten och vintern hade regelbundna sammankomster varje vecka eller åtminstone var fjortonde dag. Denna årstid kunde man ju, såsom nu är fallet, ha sammankomsterna på vardagsaftnar och då i hemmen eller någon av skolsalarna, allt efter den familjs önskan som stod i tur att underhålla med det obligatoriska kaffet. Under våren och sommaren vore det kanske bäst att inställa dessa sammankomster, eller också anordna dem på söndagsaftnar, ty bonden är ju alltför jordbunden för att kunna uppoffra en vardagsafton under den ljusa årstiden. Till dessa <symöten> eller <missionsaftnar> som jag skulle vilja kalla dem, borde både unga och gamla, män och kvinnor, samlas, och icke som nu är fallet här, endast kvinnorna. Dessa här framförda förslag, torde av var och en tagas i övervägande, så att man finge ett lika förhållande här som på många andra platser. Missionssaken är ju något som bör ligga oss alla varmt om hjärtat, och med förenade krafter skulle vi kunna uträtta långt mera än vad vi nu göra.
Hieronymus
